TAF är numera enligt stadgarna rikstäckande, och på väg mot att bli en viktig lobbyorganisation med avsikt att som de seriösa taxitransportörernas remissinstans driva utvecklingen mot en modernisering av hela branschen.

Utan ändringar av nuvarande lagar och regelverk kommer taxi fortsätta vara en magnet för fifflande förare, oseriösa åkare och hänsynslöst kortsiktiga finansaktörer.

Det måste ändras på.

Beställningscentralerna och plattformsföretagen är genom undertecknade avtal taxitransportörernas affärsmässiga motparter – inte våra motståndare.

Skriver man på ett dåligt avtal kan man ju försöka ändra på det. Omförhandling eller uppsägning kan leda till förbättring.

Men aldrig aggressiva påhopp eller självömkande gnäll…

Vi måste nu istället tillsammans med dessa våra avtalsmotparter sträva efter att återfå en seriös och i alla led normalt lönsam bransch, med anständiga löner och vettiga arbetstider.

Staten (politikerna) och vissa av dess myndigheter blir därför under en tid våra huvudmotståndare – detta genom en kraftig överbeskattning av både bilar och arbetskraft, samt med ett otal destruktiva, kostnadsdrivande och helt föråldrade detaljregleringar.

Och tyvärr en formidabelt okunnig motståndare, eftersom man såväl på riksdags- och myndighetsnivån under decennier verkar ha sovit med huvudet djupt nere i sanden…

Regioner och primärkommuner är också våra motståndare, och detta genom sina upprepat oseriösa och kortsiktiga lägstapris-upphandlingar som länge bidragit till att driva den prisdumpning som nu drabbat oss alla.

Coronaåren med efterföljande krig – och nu dessutom extrema inflationseffekter på just våra driftskostnader – har nu dragit ner byxorna på hela vår bransch.

Och här finns öppningen till en större förändring.

Taxi är alltså en av de branscher som drabbats hårdast av denna perfekta storm.

Och detta från ett sedan länge uselt läge, i sin tur beroende på Karlssons skickliga oligopolbygge som dessutom såldes ut till uppenbart om branschen okunniga finansspekulanter i USA.

Och allt detta understött av ett tandlöst Taxiförbund – som tyvärr sedan mycket länge måst gå huvudsakligen ett par dominerande beställningscentralers ärenden, närmast helt utan hänsyn till de 90% småföretagare på vilken hela verksamheten faktiskt vilar.

Den uppgift TAF nu tagit på sig är förvisso omfattande, och vårt arbete kommer att ta tid.

TAF har också efter coronan (som alla andra…) brist på resurser. Men vi har ändå ideellt jobbat på i det tysta under många år nu.

Men snart, mycket snart, kommer vi visa resultat, att då också göra oss hörda.

Till sist: I samband med årsmötet i augusti kommer vi föreslå och introducera nya moderniserade former för olika typer av medlemskap i TAF.

Så välkomna med ert stöd framöver!

Michael Harvey

Ordförande TAF

Sveriges Taxitransportörer I Förening

(Verksamhetsbeskrivning fastställd vid förstärkt styrelsemöte 2021-10-03)

Taxitransportörerna är en intresseorganisation som verkar för att samtliga c:a 8 000 företag med tillstånd till taxiverksamhet i Sverige skall kunna bedriva seriös affärsverksamhet på lika villkor.

Taxitransportörerna är en medlemsförening vars verksamhet är reglerad i stadgar vilka väl garanterar medlemmarnas demokratiska inflytande.

Taxitransportörerna värnar den svenska modellen där marknadens parter genom kollektivavtal avtalar villkor mellan företagare och dess anställda taxiförare.

Taxitransportörerna anser vidare – mot bakgrund av att en betydande del av branschen utgörs av offentligt upphandlade samhällskritiska resor – att en moderniserad lagstiftning innebärande en viss reglering är såväl nödvändig som brådskande.

Taxitransportörerna skall i första hand verka genom information och opinionsbildning, men även i mån av tillgängliga resurser som ett nätverk för föreningens medlemmar.

Uber har i dagarna – efter hela sex år – i Storbritanniens Högsta Domstol förlorat en mycket betydelsefull juridisk process. Två förare har drivit frågan om de är att betrakta som anställda eller ej, och de har i och med denna dom fått rätt till bl.a. semestererersättning. Betydelsen för tiotusentals förare i UK är enorm, och kostnaderna för Uber blir snabbt gigantiska.

Hur detta på lite sikt kan komma att påverka all taxiverksamhet inom EU och i Sverige skall nu TAF försöka analysera.

Vi återkommer så snart vi tycker oss ha kartlagt detta! Men uppenbart är redan att det så småningom kommer att påverka oss alla, och särskilt då villkoren för våra enbilsåkare.

Bästa hälsningar

Styrelsen TAF

 

 

 

 

 

 

santa@northpole.com                                                                         Sigtuna, Julafton 2020

Ärende: Prioritera vaccinering av taxiförare                          

Kopia för kännedom:

Generaldirektör Johan Carlson, Folkhälsomyndigheten

Socialminister Lena Hallengren, Socialdepartementet

Bästa Jultomten!

Jag vänder mig nu till Dig trots att jag vet att Du just idag är väldigt upptagen. Men mitt ärende handlar faktiskt om liv och död. Och mitt ärende brådskar.

Normalt sett så borde jag ju vända mig direkt till berörd myndighet resp. ansvarigt statsråd, men efter många år som anställd inom offentlig förvaltning vet jag att högre chefer i just den sektorn aldrig någonsin missar en viktig långledighet. Och ingen tid får nu förloras .

Jag är numera taxiförare, och driver också sedan snart tio år ett litet åkeri med anställda. Jag är, i likhet med i stort sett alla andra småföretagare, väldigt mån om mina anställda, och att dessa skall ges möjlighet att arbeta under seriösa förhållanden. Jag är också självklart väldigt mån om mina kunder.

Men möjligheterna att arbeta ambitiöst i vår sedan länge extremt pressade bransch har steg för steg, och under lång tid försämrats, för att under detta pandemiår brutalt krossas. Det är ju sedan en tid allmänt känt att taxi i likhet med verksamheter inom flyg, hotell, konferens, event, artisteri, idrott och några till är de som intill utrotning drabbats hårdast av Regeringens i och för sig motiverade och välmenande nedstängningar. Och vad gäller taxi så har de ekonomiska stöd som med pompa och ståt utlovats i media p.g.a. knepiga regelverk och svår byråkrati inte nått fram till oss,  annat än i minimal utsträckning  och dessutom med rent löjeväckande fördröjningar.

Vi är en relativt liten bransch, och det är sannolikt därför man under de senaste tio månaderna gång på gång trots Taxiförbundets ihärdiga insatser helt missat eller nonchalerat våra behov och villkor. Närmare hälften av alla taxibilar har redan ställts av, eller är nu på väg att avvecklas. Ekonomiskt är verkligheten idag sådan att varenda kvarvarande seriöst taxiåkeri i Sverige utan tvekan är på väg mot en snar avveckling.

Men sedan några dagar är nog den allra yttersta gränsen nådd. Även vår och våra kunders hälsa skall nämligen även fortsättningsvis riskeras. Och att vi därmed också kommer att under mycket lång tid bli kvar som potentiella smittbärare av Covid-19, tycks helt ha gått alla sakkunniga förbi.

I egenskap av ordförande för Transportörföreningen inom Cabonline Sverige, och därmed talesperson för tusentals åkare (och just i detta fall även tiotusentals av våra förare!) konstaterar jag att man åter helt glömt bort oss vid prioritering av vilka grupper som bör ges förtur till de kommande vaccinationer som är avsedda hejda smittspridningen.

I Stockholms län, som jag känner väl, är vi minst c:a 2 000 taxiförare som dagligen genom färdtjänstuppdrag och omsorgsresor transporterar skolungdomar, funktionshindrade vuxna och ungdomar, och även mycket gamla människor som ibland tvingas bryta sin riskgruppsisolering för att uppsöka vård.

Vi utför också på uppdrag av Region Stockholm rena sjuktransporter till och från sjukhus och vårdinrättningar. Vi har enligt gällande regelverk ingen rätt att fråga våra resenärer om deras hälsotillstånd – det är strängt förbjudet. Vi har heller ingen rätt att hänvisa till baksätet då någon i det utsända köruppdraget av sin kommun för länge sedan, och långt före coronan, beviljats rätt att sitta i framsätet på våra bilar.

Var och varannan dag tvingas vi alltså sitta c:a tre decimeter från en helt okänd person – och detta under resor som inte sällan varar upp till någon timme.

Det betyder att vi dagligen, var och en och på mycket nära håll, träffar mellan sex och tio människor som vi inte vet något alls om.

En stor del av dessa resenärer måste vi dessutom hjälpa med att ge stöd vid insteg då de släppt rollatorn, med att få på säkerhetsbältet, med att fysiskt hjälpa deras rörelsehindrade ben in i bilen, med att hantera deras påsar och väskor o.s.v.

Och jo, naturligtvis använder vi handsprit, gummihandskar och även ibland munskydd. Många taxibilar har dessutom plastskydd som avskärmar mot baksätet.

Men. Den skyddsutrustning och den smittskyddsnivå som allmänt, och som sedan många månader rutinmässigt erbjuds ordinarie vårdpersonal i första linjen kommer vi inte i närheten av.

Det betyder alltså att vi bara i Stockholms län är minst ett par tusen förare som dagligen med undermåligt skydd riskerar att smittas med Covid-19 av några av de sammanlagt minst 15 000 resenärer som vi då interagerar med på nära håll. Och de av oss som garanterat kommer bli smittade riskerar därmed i sin tur att smitta minst femtio personer vardera – bara under första veckan…

Vi som kör omsorgsresor i våra taxibilar är faktiskt så mycket mer än bara chaffisar. I praktiken är även vi omsorgpersonal, en viktig länk i vårdkedjan, och dessutom en länk i det allra första ledet.

Om vi inte nu genast erbjuds vaccin bland de allra första vore det en oöverträffad skandal.

Så snälla Jultomten! Jag vänder mig alltså till Dig, därför att jag inte längre vet vad jag skall tro på.

Ge oss den julklappen att du tar upp saken med Johan Carlsson, så att han i sin tur kan viska i socialministernsöra att det kanske vore bra att genom några av Sveriges otaliga stuprör tipsa våra Heliga Regioner om att det kanske vore trevligt att hjälpa oss omsorgsförare att framöver slippa bli utpekade som de värsta smittbärarna av alla.

Michael Harvey

Ordförande, Transportörföreningen inom Cabonline Sverige – TAF

En utmaning

Redan långt innan PANDEMIN så var stora delar av svensk taxinäring rejält illa ute.

Oseriösa företag har dumpat priser på åtskilliga lokala marknader. Priskrig vid allehanda flygplatser, och underprissatta offentliga upphandlingar har under lång tid dränerat branschen på miljardbelopp.

Normala sunda konkurrensvillkor har snedvridits av ett mycket stort antal hemligstämplade miljoner från Arbetsförmedlingen.

Konkurrensen från helt olaglig svart taxiverksamhet har sedan länge fått växa ohämmat i takt med att sociala medier tagit ett allt större utrymme i informationsflödet. Varken ansvariga myndigheter eller kontrollsystemen har hängt med i utvecklingen.

Den genomsnittliga lönsamheten för åkerier med anställda som rapporterats av SCB har gått från mycket låga 2 % för fem år sedan, till ofattbara minus 10-20% idag. (Detta alltså före Corona!) Förarlönerna har endast kunnat hållas uppe kring existensminimum genom att längden på körpassen pressats upp mot 10-12 tim/dag.

Parallellt med svarttaxi dök så det hippa fenomenet ”Delningsekonomi” upp, och anammades snabbt av förvånansvärt ekonomiskt oförstående politiker från en yngre generation. Därmed kunde ett antal – av till synes oändliga mängder börskapital finansierade främst amerikanska företag – med fiffiga metoder, och med operativa baser i allehanda skatteparadis blixtsnabbt ta sig in på olika marknader, och därmed så gott som helt tillåtas gå under radarn.

Dessa s.k. appföretag är i vår bransch mycket skickliga på att åstadkomma kundnytta, men minimerar till stor del normala kontakter med tillståndsmyndigheter, skattemyndigheter, ordningsmakt, franchisetagare, fackliga organisationer och förare. De enda herre de känner är kvartalsekonomin, och därmed viktas försäljningsvolym och marknadsandel alltför tungt -något som ju i en förment moderniserad bransch ser bra ut i rapporterna till börsen.

Balansen mellan efterfrågan och utbud sätts därmed ur spel. I denna nya sköna värld blir alltså endast volym intressant, då detta i lägen där det finns för mycket investeringskapital allt för ofta räcker för att sälja aktier. (Lönsamheten får någon annan ta hand om senare, när vi sålt våra aktier vidare med vinst…)

Därmed har vår bransch hamnat i ett läge där förmedlingen av taxitjänster blivit mycket enklare att tjäna pengar på än själva utförandet av tjänsten. Kortsiktiga vinster har förvisso skapats, men själva produktionen går nu steg för steg under. (Absolut inte hållbart. Som om t.ex. Volvo skulle acceptera att fabrikerna går med ständiga förluster så länge allehanda bilförsäljare ensamma tjänar storkovan…)

Fågelviksgruppens skicklige tidigare ägare förstod tidigt detta, bytte koncernens namn till det mer moderna Cabonline, och sålde av sitt stora lönsamma taxiväxelföretag till ett stort anonymt amerikanskt investmentföretag – vilket sannolikt köpte detta just i tron att man kort efter köpet – genom lite slimmade kostnader – med god vinst snabbt skulle kunna börsintroducera ett nytt häftigt modernt techföretag.

Men när det var dags förra året så ville ingen köpa några aktier…

Allting går ju så fort nuförtiden… Marknaden var plötsligt översvämmad med Uber liknande företag (Bolt, My Taxi, Cabify m.fl.), och ett barn kunde dessutom räkna ut att p.g.a. priskrigen, de orealistiska upphandlingarna och alla kortsiktiga växelägare/mäklarföretag så var själva fabriken sedan omkring ett halvt decennium på väg mot att bli konkursmässig.

Och fabriken, det är ju vi åkare, och våra anställda förare… (Eller vi ”Transportörer” som Cabonline Group kallar oss i våra i mångt och mycket helt oseriösa franchisekontrakt…)

Och så kom då PANDEMIN. Och därmed har nu brallorna åkt av hela branschen!

Det skall nu bli spännande att som ordförande i TAF under några år få leda vår nya starka, mångsidiga och erfarna styrelse att verkligen hjälpa till med att äntligen få ordning på vår sedan länge misshandlade bransch.

En stimulerande utmaning. Sämre än vad det är just nu kan det ju inte bli!

Michael Harvey

En process som om inget drastiskt görs nu oundvikligen kommer att mer än halvera taxibranschen i Sverige är nu tyvärr i full gång. Och det blir de mest utsatta resenärerna och de seriösa åkarna som då, utöver tusentals arbetslösa förare, drabbas hårdast.

De dyra och riskfyllda skattelån som alla företag erbjudits har för all del gett lite andrum, men dessvärre så når inte de övriga stöd som Regeringen utlovade under våren fram till taxibranschens åkerier – och effekterna där blir dessutom försvinnande små, och kommer dessutom alldeles på tok för sent.

Så nu är det bråttom om man skall klara att värna samhällstransporterna för våra mest utsatta medborgare! Det säger småföretagarkonsulten och taxiåkaren Michael Harvey.

Hiphop och pingpong fick genast en miljard

Efter en stor rikstäckande taximanifestation, och efter att både Regering och Riksdag under månaden därefter uppvaktats av en hel rad tunga branschföreträdare och även av tex Tillväxtverket och Taxiförbundet, har taxibranschens gräsrötter nu väntat över en månad på besked om någon form av direkt akutstöd, liknande den miljard som regeringen generöst och blixtsnabbt delade ut till kultur- och idrottsvärlden. Alltså ett direkt kontantstöd, liknande det som beviljats i många andra länder.

Självklart är det trevligt med kultur och idrott. Men i en svår kris gäller det faktiskt att kunna skilja på nice to have och must have. Vi som dagligen kör sjuktransporter, rullstolstransporter och gamla och unga med särskilda behov har mycket svårt att förstå Regeringens prioriteringar. För hur kan man prioritera att sätta hiphop och pingpong framför våra allra mest utsatta medborgares dagliga behov?

Småsmulor

Det väntade och livsviktiga kontanta omsättningsstödet, som efter en seg långbänk i sista stund överraskande döptes om till ”omställningsstöd”, visar sig nu bara ge småsmulor till åkerierna i taxibranschen. Dessa pengar täcker som bäst bara omkring 10 -20 % av redan tagna inkomstförluster under mars och april, och kommer dessutom inte nå företagen förrän i slutet på juli. För tusentals åkare är detta inte bara alldeles för lite och för få månader, utan också på tok för sent!

Otaliga desperata åkerier har ju redan haft problem med att klara av att betala ut majlönerna på ett normalt sätt – och exakt hur många tusentals som detta rör sig om vet ingen ännu. Dessutom har vi de absolut svåraste månaderna framför oss. Skolkörningarna, som varit den sista livlinan för många åkerier försvinner av naturliga skäl nästa vecka, och alla vet att marknaden fortfarande är så urholkad att kvarvarande aktiva taxiåkerier kommer göra mycket stora förluster hela denna Coronasommar.

Permitteringsstödet hjälper i praktiken bara rika företag

Stödet till permittering (korttidsarbete) är dessutom så byråkratiskt konstruerat att den enskilda småföretagaren måste betala 88 % av ordinarie lönen till förarna i förskott, och detta trots att de då absolut inte får arbeta mer än 20 % av den betalda tiden – och i detta fall på en taximarknad som till sommaren som sagt kommer att vara som gott som obefintlig. När stödet så småningom kommer så blir slutkostnaden för företagaren ändå 28 % av lönen, som då är betalning för 20 % arbetad tid. Vem som helst förstår då att detta tillkrånglade, och till dels egenfinansierade stöd, i praktiken endast gynnar större och mycket förmögna taxiåkare. Och hur många förmögna investerare eller individer väljer att driva taxiåkerier i vårt land?

Mars och april gav enorma förluster. Maj till september blir ännu värre

De riktigt stora kassaunderskotten för taxibranschen utöver mars och april kommer alltså att drabba månaderna maj, juni, juli och augusti. Och för de förlusterna finns ännu inga som helst besked om det minsta stöd.  Därmed är nedläggningar och konkurser omedelbart förestående, och detta i en omfattning som vårt land aldrig tidigare skådat. Taxi i Sverige är redan nu i en mycket svår kris.

Taxikris – Färdtjänstkollaps. Tiotusentals utsatta blir utan samhällstransporter

Det finns ungefär 20 000 lagliga taxibilar i Sverige, varav c:a 6 000 i Stockholms län där jag är verksam. C:a 3 000 av dessa bilar var ända till mars aktiva inom de stora varumärken som kör samhällsbetalda resor och företagsresor. Varje dag utförs normalt i Stockholms län 16 000 sjuk-, färdtjänst- och skolresor med taxi. Redan under helt normala omständigheter har det sedan länge varit så att det under högtrafik uppstått svår bilbrist i många distrikt. Nu riskerar botten att gå ur.

För över en månad sedan meddelades från auktoriserade taxameterverkstäder i Stockholm att långt över 1 000 av de taxibilar som kör samhällsuppdrag hade ställts av, eller bokat tid för en avveckling. Det är alltså med stor sannolikt så att hälften av alla taxibilar som dagligen i normala fall behövs för samhällstransporter i Stockholms län kommer att vara avvecklade i mitten på augusti – just när skoltransporterna i Stockholms län skall starta, och då sjukvården samtidigt förhoppningsvis drar igång arbetet med att hinna ikapp tusentals uppskjutna operationer. Till detta kommer att 70 000 färdtjänstberättigade – bara i huvudstadslänet – då har ett sedan ett halvår uppdämt behov av att åka till specialistmottagningar, dialys, rehab, vårdcentraler, daglig verksamhet, fotvård, frisörer, kyrkor, gravplatser m.m., och att dessutom kanske äntligen få besöka sina anhöriga.

Den ekvationen går inte ihop på långa vägar, och problemet gäller hela Sverige. Ett rekordstort uppdämt behov av samhällsresor skall under hösten mötas av en i bästa fall halverad taxiflotta. En aldrig tidigare skådad färdtjänstkollaps väntar runt hörnet om inget krisstöd kan levereras.

Lönsamt för staten att stödja taxibranschen

Vad mycket få människor vet, är att av det belopp som står på taxametern i en taxibil så går faktiskt den absolut största delen (hela 37 %) direkt till stat och kommun i form av skatter och avgifter. Moms, drivmedelsskatt, vägskatter, trängselskatter, källskatt och arbetsgivaravgifter gör tillsammans att taxi, näst efter tobak och alkohol, sannolikt är den högst beskattade näringen i Sverige – och kanske i t.o.m. hela världen. Lägg därtill den enorma kostnaden för konkurser, lönegarantier och arbetslöshet så vore det en ren vinst för samhället att nu ingripa snabbt och kraftfullt.

Köer till sjukresor

Kanske är det därför ändå inte för sent att hoppas på ett omedelbart besked från Regeringen och dess januaripartier om det rejäla och riktade kontantstöd till taxinäringen som vi i branschen nu länge kommunicerat som helt nödvändigt.

Skulle det verkligen till hösten bli så illa, att 350 000 svenskar berättigade till samhällsresor drabbas av veckolånga köer till färdtjänst och till en vanlig sjukresa – ja, då får nog Regeringen räkna med att stå till svars för inget mindre än att med öppna ögon ha slarvat fram konkurser, onödig arbetslöshet och totalt färdtjänstkaos.

Och det kommer inte att vara möjligt att hävda att ”Vi var naiva” eller ”Vi såg det inte komma”…

Hungerstrejk. Och julafton för kriminella inom svarttaxi

Avslutningsvis: Att det utan akut stöd till taxinäringen i Sverige inom kort uppstår en dramatisk brist på seriösa taxibilar är alltså helt uppenbart, och minst hälften av landets c:a 30 000 taxiförare blir då inom några få månader arbetslösa. Och att man nu i ett flertal nätforum där förtvivlade åkare möts på allvar börjat diskutera att organisera någon form av hungerstrejk, vittnar om hur extremt illa läget är, och om hur fort det nu går rakt utför…

Och, som lök på laxen: Om den seriösa delen av taxibranschen skulle halveras nu i sommar så bjuder Regeringen faktiskt även in de värsta kriminella inom svarttaxi till rena rama julafton… När ett fåtal kvarvarande lagliga taxibilar har fullt upp med att beta av köerna samhällstransporterna, vad skall då de privatpersoner som vill hem från krogen, till BB, eller till tåget ta sig till? Facebook, måhända?

Och för de omkring 100 000 huvudsakligen lågavlönade personer från våra utanförskapsområden – smååkare, taxiförare och deras familjer – som då förlorat hela sin försörjningsbas återstår bara att ta till ett uttryck som man förr i tiden ofta använde när man kände sig rejält blåst.

Tack för kaffet

Michael Harvey – 0708 682 955

Brev till ledningen av Cabonline i Stockholm AB.

I egenskap av företrädare för TAF får jag härmed framföra följande:

Yrkande:

Att Cabonline i Stockholm AB, (Cabonline), återtar beslutet att flytta fasta turer som ligger på taxibilar anslutna till Sverigetaxi i Stockholm AB, (SvT), och som är under uppsägning.  Cabonlines beslut gäller enbart de bilar som inte återtar uppsägningen innan den 30 april 2020.

Grunder:
Det avtalsmässiga förhållande av intresse i föreliggande ärende mellan Cabonline och anslutna åkerier regleras i det sk. transportörsavtalet. Avtalet finns i två versioner med,          såvitt nu är aktuellt, samma avtalsmässiga innehåll.

Av punkt 1 följer att SvT förbinder sig att bl. a tillhandahålla en administrativ service          och tillsammans med anslutna bilar stå för hög kvalitet och god service i utförande av köruppdragen.

Av punkt 2 följer att SvT förbinder sig att tillhandahålla de tjänster och bedriva sådan marknadsföring och kommersiell verksamhet som rimligen kan erfordras för att tillföra köruppdrag till anslutna taxibilar.

Det avtalsmässiga förhållande av intresse i ärendet såvitt gäller fasta turer regleras i det sk. Stockholmsavtalet alt. ramavtalet mellan Stockholm Stad och SvT

Av § 7 följer att SvT åtagit sig utföra alla delar av avtalet med den skicklighet, snabbhet och omsorg som staden har anledning förvänta sig av en välrenommerad leverantör.   
Av §13 följer att de åkerier/taxibilar som utför de fasta köruppdragen skall godkännas av Stockholms Stad.

Bara de förare som genomgått utbildning får komma ifråga att köra fasta turer.

Flertalet av de åkerier som kör fasta turer har chaufförer med flera års erfarenhet av skolkörning. I många fall har samma åkerier och chaufförer haft samma turer under låg tid. De känner sina skolbarn och deras föräldrar väl. Dessa chaufförer utför nästan genomgående omtvistat gott arbete, som är väl förenligt med ovanstående krav i åkar-och skolavtalet. 

Om Cabonline i enlighet med ovan hastigt flyttar samtliga nu aktuella fasta turer kort innan terminsslutet innebär det att tillförda köruppdrag tas ifrån bilar, som utan egen förskyllan tas ifrån arbetsuppgifter och inkomst. Det innebär vidare att skicklighets- och omsorgskravet i § 7 i stockholmsavtalet allvarligt äventyras i det att flera nya chaufförer på mycket kort tid kommer behövas sättas in på turerna inför terminsslutet. 

Erfarenheterna har tydligt visat att det torde vara ett ”högriskprojekt” ur kvalitetssynpunkt att snabbt ersätta fungerande rutiner med något som man inte vet om eller hur det fungerar. Kravet på godkända i chaufförer jml § 13 i stockholmsavtalet torde heller inte utan problem kunna upprätthållas.                                    

Argumenteringen för den nya ordningen haltar vidare betänkligt i det att – om de nuvarande skolturerna får ligga kvar till terminsslutet i juni – finns det gott om tid att planera skolturerna inför höstterminen. 

För TAF likväl som för envar som är verksam i taxibranschen framstår Cabonlines nu aktuella åtgärd, med en villkorad indragning av skolturerna för de bilar som fullföljer sina uppsägningar av åkaravtalet, enbart som ett sätt för Cabonline att med ekonomiska påtryckningar söka förmå aktuella åkerier att återta sina uppsägningar av transportörsavtalet.

TAF har varit i kontakt med ett antal åkerier som beslutat lägga ner taxiverksamheten. 
I samtliga fall vilar besluten på affärsmässiga överväganden där SvT:s åtgärder med höjda stationsavgifter och ökade provisionerna på ett avgörande sätt förändrat förutsättningarna för att bedriva ett lönsamt taxiåkeri. På detta kommer Coronaepidemin som punkterat möjligheterna att ens bedriva dräglig taxinäring.

TAF hoppas, tillsammans med övriga aktörer i taxibranschen, att det skall komma beslut från regeringen om finansiering av stationshyror och/eller andra lättnader, t ex som att SvT kan tänkas göra om bilarna till %-bilar under sommarmånaderna eller ta ut halv stationsavgift under juni och augusti samt slopad stationsavgift under juli, kommendering för att begränsa antalet bilar i trafik i enlighet med tidigare angivna förslag. 

Med hänvisning till ovanstående är TAF utomordentligt bekymrad över den rådande situationen på taximarknaden. Denna oro över sakernas tillstånd förstärks avsevärt av den aviga relationen till Cabonline som f.n. råder. 

I egenskap av v. Ordförande i TAF föreslås därför i samförstånd med flertalet åkare i SvT, att vi – åkare och SvT/Cabonline – tillsammans söker arbeta fram en rimlig lösning i ”elfte timmen” till undvikande av kontraproduktivt ”skyttegravskrig” med åtgärder och motåtgärder från bådas sidorna.

Vi är öppna för förslag och föreslår att vi snarast håller ett möte med Er för att diskutera förutsättningarna att i positiv anda hitta en lösning på nu aktuellt och andra akuta problem 
så att vi alla kan ”gå vidare”.

Ser fram emot ert förslag på mötesdatum.

Stockholm 2020-04-26

Vänligen

Timo Stamblewski
Vice Ordförande TAF

(Frågor: Timo Stamblewski, Pressansvarig styrelseledamot, Tel 070-321 69 28)

Obs!

Länk till flygfoto över taximanifestation 2020-04-22, Foto Wihelm Rejnus, Copyright TAF. Fritt för publicering i nyhetsmedia under vecka 17/2020. https://we.tl/t-vC57crg2Vo

FÄRDTJÄNST OCH SJUKRESOR RISKERAR SVÅR KRIS

-En halv miljard till kulturen. En halv miljard till idrotten. Det kunde regeringen och stödpartierna av någon anledning få fram blixtsnabbt. Och det tycker nog många är bra… Så säger åkaren Timo Stamblewski, vice ordförande i Transportörföreningen SverigeTaxi Stockholm, och fortsätter:

-Men taxibranschen, som ju i Sverige dagligen utför färdtjänstresor för närmare 400 000 svårt utsatta svenskar, och dessutom årligen miljontals sjukresor och skolkörningar, har hittills från vår regering inte fått den minsta respons eller förståelse för våra larmsignaler, detta trots uppvaktningar från de stora bolagen, från oss åkare och från tusentals förtvivlade förare.

Enligt Taxiförbundets nyligen genomförda enkät, något som Regeringen mycket väl känner till, så kommer två tredjedelar av alla taxiföretag att slås ut redan inom några månader, och uppemot 20 000 förare står då helt arbetslösa till midsommar. Bara konkursförvaltningen och lönegarantierna i spåren av detta kommer enligt Taxiförbundets beräkningar under det närmaste året att kosta Svenska Staten mer än fem miljarder i direkta utgifter.

-Den manifestation som vi genomfört i Stockholm idag, tillsammans med massor av hitresta taxibilar fån södra Sverige, avser att väcka medvetandet hos Regeringen, men den riskerar dessvärre också att bli branschens sista kraftsamling för att få våra till synes helt oförstående politiker att reagera. Vi kommer inte att orka mer. Och flertalet av de småföretagare som håller denna viktiga samhällsbärande verksamhet uppe, kommer inte att finnas kvar.

-Hur man från regeringshåll så tydligt kan prioritera fritidsaktiviteter och underhållning framför nödvändiga transportbehov för våra äldre och sjuka övergår faktiskt vårt förstånd… Färdtjänsten kommer – om inget nu görs mycket, mycket snabbt, att kollapsa redan under sommaren, och då med helt oacceptabla väntetider i höst som följd.

 -Att en akut sjukresa då kommer behöver bokas minst ett par dagar i förväg riskerar faktiskt att bli ett normalläge för mycket lång tid framöver, avslutar Timo Stamblewski.