TAF är numera enligt stadgarna rikstäckande, och på väg mot att bli en viktig lobbyorganisation med avsikt att som de seriösa taxitransportörernas remissinstans driva utvecklingen mot en modernisering av hela branschen.

Utan ändringar av nuvarande lagar och regelverk kommer taxi fortsätta vara en magnet för fifflande förare, oseriösa åkare och hänsynslöst kortsiktiga finansaktörer.

Det måste ändras på.

Beställningscentralerna och plattformsföretagen är genom undertecknade avtal taxitransportörernas affärsmässiga motparter – inte våra motståndare.

Skriver man på ett dåligt avtal kan man ju försöka ändra på det. Omförhandling eller uppsägning kan leda till förbättring.

Men aldrig aggressiva påhopp eller självömkande gnäll…

Vi måste nu istället tillsammans med dessa våra avtalsmotparter sträva efter att återfå en seriös och i alla led normalt lönsam bransch, med anständiga löner och vettiga arbetstider.

Staten (politikerna) och vissa av dess myndigheter blir därför under en tid våra huvudmotståndare – detta genom en kraftig överbeskattning av både bilar och arbetskraft, samt med ett otal destruktiva, kostnadsdrivande och helt föråldrade detaljregleringar.

Och tyvärr en formidabelt okunnig motståndare, eftersom man såväl på riksdags- och myndighetsnivån under decennier verkar ha sovit med huvudet djupt nere i sanden…

Regioner och primärkommuner är också våra motståndare, och detta genom sina upprepat oseriösa och kortsiktiga lägstapris-upphandlingar som länge bidragit till att driva den prisdumpning som nu drabbat oss alla.

Coronaåren med efterföljande krig – och nu dessutom extrema inflationseffekter på just våra driftskostnader – har nu dragit ner byxorna på hela vår bransch.

Och här finns öppningen till en större förändring.

Taxi är alltså en av de branscher som drabbats hårdast av denna perfekta storm.

Och detta från ett sedan länge uselt läge, i sin tur beroende på Karlssons skickliga oligopolbygge som dessutom såldes ut till uppenbart om branschen okunniga finansspekulanter i USA.

Och allt detta understött av ett tandlöst Taxiförbund – som tyvärr sedan mycket länge måst gå huvudsakligen ett par dominerande beställningscentralers ärenden, närmast helt utan hänsyn till de 90% småföretagare på vilken hela verksamheten faktiskt vilar.

Den uppgift TAF nu tagit på sig är förvisso omfattande, och vårt arbete kommer att ta tid.

TAF har också efter coronan (som alla andra…) brist på resurser. Men vi har ändå ideellt jobbat på i det tysta under många år nu.

Men snart, mycket snart, kommer vi visa resultat, att då också göra oss hörda.

Till sist: I samband med årsmötet i augusti kommer vi föreslå och introducera nya moderniserade former för olika typer av medlemskap i TAF.

Så välkomna med ert stöd framöver!

Michael Harvey

Ordförande TAF

Sveriges Taxitransportörer I Förening

(Verksamhetsbeskrivning fastställd vid förstärkt styrelsemöte 2021-10-03)

Taxitransportörerna är en intresseorganisation som verkar för att samtliga c:a 8 000 företag med tillstånd till taxiverksamhet i Sverige skall kunna bedriva seriös affärsverksamhet på lika villkor.

Taxitransportörerna är en medlemsförening vars verksamhet är reglerad i stadgar vilka väl garanterar medlemmarnas demokratiska inflytande.

Taxitransportörerna värnar den svenska modellen där marknadens parter genom kollektivavtal avtalar villkor mellan företagare och dess anställda taxiförare.

Taxitransportörerna anser vidare – mot bakgrund av att en betydande del av branschen utgörs av offentligt upphandlade samhällskritiska resor – att en moderniserad lagstiftning innebärande en viss reglering är såväl nödvändig som brådskande.

Taxitransportörerna skall i första hand verka genom information och opinionsbildning, men även i mån av tillgängliga resurser som ett nätverk för föreningens medlemmar.

Uber har i dagarna – efter hela sex år – i Storbritanniens Högsta Domstol förlorat en mycket betydelsefull juridisk process. Två förare har drivit frågan om de är att betrakta som anställda eller ej, och de har i och med denna dom fått rätt till bl.a. semestererersättning. Betydelsen för tiotusentals förare i UK är enorm, och kostnaderna för Uber blir snabbt gigantiska.

Hur detta på lite sikt kan komma att påverka all taxiverksamhet inom EU och i Sverige skall nu TAF försöka analysera.

Vi återkommer så snart vi tycker oss ha kartlagt detta! Men uppenbart är redan att det så småningom kommer att påverka oss alla, och särskilt då villkoren för våra enbilsåkare.

Bästa hälsningar

Styrelsen TAF

 

 

 

 

 

 

santa@northpole.com                                                                         Sigtuna, Julafton 2020

Ärende: Prioritera vaccinering av taxiförare                          

Kopia för kännedom:

Generaldirektör Johan Carlson, Folkhälsomyndigheten

Socialminister Lena Hallengren, Socialdepartementet

Bästa Jultomten!

Jag vänder mig nu till Dig trots att jag vet att Du just idag är väldigt upptagen. Men mitt ärende handlar faktiskt om liv och död. Och mitt ärende brådskar.

Normalt sett så borde jag ju vända mig direkt till berörd myndighet resp. ansvarigt statsråd, men efter många år som anställd inom offentlig förvaltning vet jag att högre chefer i just den sektorn aldrig någonsin missar en viktig långledighet. Och ingen tid får nu förloras .

Jag är numera taxiförare, och driver också sedan snart tio år ett litet åkeri med anställda. Jag är, i likhet med i stort sett alla andra småföretagare, väldigt mån om mina anställda, och att dessa skall ges möjlighet att arbeta under seriösa förhållanden. Jag är också självklart väldigt mån om mina kunder.

Men möjligheterna att arbeta ambitiöst i vår sedan länge extremt pressade bransch har steg för steg, och under lång tid försämrats, för att under detta pandemiår brutalt krossas. Det är ju sedan en tid allmänt känt att taxi i likhet med verksamheter inom flyg, hotell, konferens, event, artisteri, idrott och några till är de som intill utrotning drabbats hårdast av Regeringens i och för sig motiverade och välmenande nedstängningar. Och vad gäller taxi så har de ekonomiska stöd som med pompa och ståt utlovats i media p.g.a. knepiga regelverk och svår byråkrati inte nått fram till oss,  annat än i minimal utsträckning  och dessutom med rent löjeväckande fördröjningar.

Vi är en relativt liten bransch, och det är sannolikt därför man under de senaste tio månaderna gång på gång trots Taxiförbundets ihärdiga insatser helt missat eller nonchalerat våra behov och villkor. Närmare hälften av alla taxibilar har redan ställts av, eller är nu på väg att avvecklas. Ekonomiskt är verkligheten idag sådan att varenda kvarvarande seriöst taxiåkeri i Sverige utan tvekan är på väg mot en snar avveckling.

Men sedan några dagar är nog den allra yttersta gränsen nådd. Även vår och våra kunders hälsa skall nämligen även fortsättningsvis riskeras. Och att vi därmed också kommer att under mycket lång tid bli kvar som potentiella smittbärare av Covid-19, tycks helt ha gått alla sakkunniga förbi.

I egenskap av ordförande för Transportörföreningen inom Cabonline Sverige, och därmed talesperson för tusentals åkare (och just i detta fall även tiotusentals av våra förare!) konstaterar jag att man åter helt glömt bort oss vid prioritering av vilka grupper som bör ges förtur till de kommande vaccinationer som är avsedda hejda smittspridningen.

I Stockholms län, som jag känner väl, är vi minst c:a 2 000 taxiförare som dagligen genom färdtjänstuppdrag och omsorgsresor transporterar skolungdomar, funktionshindrade vuxna och ungdomar, och även mycket gamla människor som ibland tvingas bryta sin riskgruppsisolering för att uppsöka vård.

Vi utför också på uppdrag av Region Stockholm rena sjuktransporter till och från sjukhus och vårdinrättningar. Vi har enligt gällande regelverk ingen rätt att fråga våra resenärer om deras hälsotillstånd – det är strängt förbjudet. Vi har heller ingen rätt att hänvisa till baksätet då någon i det utsända köruppdraget av sin kommun för länge sedan, och långt före coronan, beviljats rätt att sitta i framsätet på våra bilar.

Var och varannan dag tvingas vi alltså sitta c:a tre decimeter från en helt okänd person – och detta under resor som inte sällan varar upp till någon timme.

Det betyder att vi dagligen, var och en och på mycket nära håll, träffar mellan sex och tio människor som vi inte vet något alls om.

En stor del av dessa resenärer måste vi dessutom hjälpa med att ge stöd vid insteg då de släppt rollatorn, med att få på säkerhetsbältet, med att fysiskt hjälpa deras rörelsehindrade ben in i bilen, med att hantera deras påsar och väskor o.s.v.

Och jo, naturligtvis använder vi handsprit, gummihandskar och även ibland munskydd. Många taxibilar har dessutom plastskydd som avskärmar mot baksätet.

Men. Den skyddsutrustning och den smittskyddsnivå som allmänt, och som sedan många månader rutinmässigt erbjuds ordinarie vårdpersonal i första linjen kommer vi inte i närheten av.

Det betyder alltså att vi bara i Stockholms län är minst ett par tusen förare som dagligen med undermåligt skydd riskerar att smittas med Covid-19 av några av de sammanlagt minst 15 000 resenärer som vi då interagerar med på nära håll. Och de av oss som garanterat kommer bli smittade riskerar därmed i sin tur att smitta minst femtio personer vardera – bara under första veckan…

Vi som kör omsorgsresor i våra taxibilar är faktiskt så mycket mer än bara chaffisar. I praktiken är även vi omsorgpersonal, en viktig länk i vårdkedjan, och dessutom en länk i det allra första ledet.

Om vi inte nu genast erbjuds vaccin bland de allra första vore det en oöverträffad skandal.

Så snälla Jultomten! Jag vänder mig alltså till Dig, därför att jag inte längre vet vad jag skall tro på.

Ge oss den julklappen att du tar upp saken med Johan Carlsson, så att han i sin tur kan viska i socialministernsöra att det kanske vore bra att genom några av Sveriges otaliga stuprör tipsa våra Heliga Regioner om att det kanske vore trevligt att hjälpa oss omsorgsförare att framöver slippa bli utpekade som de värsta smittbärarna av alla.

Michael Harvey

Ordförande, Transportörföreningen inom Cabonline Sverige – TAF

En utmaning

Redan långt innan PANDEMIN så var stora delar av svensk taxinäring rejält illa ute.

Oseriösa företag har dumpat priser på åtskilliga lokala marknader. Priskrig vid allehanda flygplatser, och underprissatta offentliga upphandlingar har under lång tid dränerat branschen på miljardbelopp.

Normala sunda konkurrensvillkor har snedvridits av ett mycket stort antal hemligstämplade miljoner från Arbetsförmedlingen.

Konkurrensen från helt olaglig svart taxiverksamhet har sedan länge fått växa ohämmat i takt med att sociala medier tagit ett allt större utrymme i informationsflödet. Varken ansvariga myndigheter eller kontrollsystemen har hängt med i utvecklingen.

Den genomsnittliga lönsamheten för åkerier med anställda som rapporterats av SCB har gått från mycket låga 2 % för fem år sedan, till ofattbara minus 10-20% idag. (Detta alltså före Corona!) Förarlönerna har endast kunnat hållas uppe kring existensminimum genom att längden på körpassen pressats upp mot 10-12 tim/dag.

Parallellt med svarttaxi dök så det hippa fenomenet ”Delningsekonomi” upp, och anammades snabbt av förvånansvärt ekonomiskt oförstående politiker från en yngre generation. Därmed kunde ett antal – av till synes oändliga mängder börskapital finansierade främst amerikanska företag – med fiffiga metoder, och med operativa baser i allehanda skatteparadis blixtsnabbt ta sig in på olika marknader, och därmed så gott som helt tillåtas gå under radarn.

Dessa s.k. appföretag är i vår bransch mycket skickliga på att åstadkomma kundnytta, men minimerar till stor del normala kontakter med tillståndsmyndigheter, skattemyndigheter, ordningsmakt, franchisetagare, fackliga organisationer och förare. De enda herre de känner är kvartalsekonomin, och därmed viktas försäljningsvolym och marknadsandel alltför tungt -något som ju i en förment moderniserad bransch ser bra ut i rapporterna till börsen.

Balansen mellan efterfrågan och utbud sätts därmed ur spel. I denna nya sköna värld blir alltså endast volym intressant, då detta i lägen där det finns för mycket investeringskapital allt för ofta räcker för att sälja aktier. (Lönsamheten får någon annan ta hand om senare, när vi sålt våra aktier vidare med vinst…)

Därmed har vår bransch hamnat i ett läge där förmedlingen av taxitjänster blivit mycket enklare att tjäna pengar på än själva utförandet av tjänsten. Kortsiktiga vinster har förvisso skapats, men själva produktionen går nu steg för steg under. (Absolut inte hållbart. Som om t.ex. Volvo skulle acceptera att fabrikerna går med ständiga förluster så länge allehanda bilförsäljare ensamma tjänar storkovan…)

Fågelviksgruppens skicklige tidigare ägare förstod tidigt detta, bytte koncernens namn till det mer moderna Cabonline, och sålde av sitt stora lönsamma taxiväxelföretag till ett stort anonymt amerikanskt investmentföretag – vilket sannolikt köpte detta just i tron att man kort efter köpet – genom lite slimmade kostnader – med god vinst snabbt skulle kunna börsintroducera ett nytt häftigt modernt techföretag.

Men när det var dags förra året så ville ingen köpa några aktier…

Allting går ju så fort nuförtiden… Marknaden var plötsligt översvämmad med Uber liknande företag (Bolt, My Taxi, Cabify m.fl.), och ett barn kunde dessutom räkna ut att p.g.a. priskrigen, de orealistiska upphandlingarna och alla kortsiktiga växelägare/mäklarföretag så var själva fabriken sedan omkring ett halvt decennium på väg mot att bli konkursmässig.

Och fabriken, det är ju vi åkare, och våra anställda förare… (Eller vi ”Transportörer” som Cabonline Group kallar oss i våra i mångt och mycket helt oseriösa franchisekontrakt…)

Och så kom då PANDEMIN. Och därmed har nu brallorna åkt av hela branschen!

Det skall nu bli spännande att som ordförande i TAF under några år få leda vår nya starka, mångsidiga och erfarna styrelse att verkligen hjälpa till med att äntligen få ordning på vår sedan länge misshandlade bransch.

En stimulerande utmaning. Sämre än vad det är just nu kan det ju inte bli!

Michael Harvey